Slagugglor!

En av höjdpunkterna många av oss sett fram emot denna vår har varit löftet om att få träffa Slagugglor.
Detta gjordes möjligt av Gunnar Nyhus som har ett projekt att få in Slagugglor i Norge igen.

Innan vi fick träffa dem har vi fått vara med på att inventera holkar där de förhoppningsvis lagt sina ägg och sedan föder upp sina små.

Med långa teleskopstavar och kameror i högsta hugg gav vi oss iväg ut i den vårvintriga skogen där tjälen börjat släppa.
Alltid ett intressant projekt med våra minibussar, det är lätt att de hamnar lite snett ibland då de redan fått på sommardäcken fast vädret verkligen tyckte det skulle vara vinter än.

Med GPS i hand tog vi oss över stock och sten, över blöta myrar och genom snön som envisades med att falla på oss.
De flesta gångerna fanns det holkar där de skulle, några gånger fick vi söka en stund innan vi fann dem.

Så kom det spännande. Var det nån som knäppte irriterat där uppe?

Upp med kameran på pinnen och kika in i hålet!

Många gånger var det tomt, men på ganska många ställen låg det en vacker, men lite arg uggledam där inne!

Ett par veckor senare var det dags för vår belöning!
Vi fick vara med när det skulle ringmärkas ungar och eventuellt föräldrar om de gick att få tag på.

En spännande upplevelse i sig, då mor uggla gärna försvarar sina små med anfall från träden runtomkring.
Det är inte för inte de heter Slagugglor!

Men skyddsutrustning på gav sig Gunnar upp på stege för att plocka ut ungarna.
De kom ut, en efter en och hamnade på marken.

Så kom det magiska, vi fick hålla i dem medans en och en fick sina fina ringar runt benet!
Dessa fluffiga, lite fulsöta varelser med sina sylvassa klor och vassa näbbar fångade alla våra hjärtan!

 

 

 

Visst blev det några små rivsår och visst fick jag hela armen nerbajsad när jag skulle vara snäll och sätta tillbaka en unge i sin holk.

Det är inte alla som får bli bajsad på av en uggleunge!

Men det var ju värt allt för den stunden!

Vid den ena holken var dessutom modern kvar i holken så vi fick äran att bekanta oss med henne på nära håll med. Det är något oerhört att möta Slagugglans blick på så nära håll.
Att uppleva kraften i hennes vingslag.

Det var en väldigt stark upplevelse.

Tack Gunnar Nyhus för att vi fick vara med om detta!

Tjäderspel!

När snön börjar ge upp sitt grepp om landet är det dags.

Tjäderspel är på gång.

Vi har varit ute och byggt upp våra egna gömslen ute i skogen för att vi ska kunna sova där över natten och förhoppningsvis se de spelgalna tjädertupparna spela utanför på morgonen.

Uppdelade i våra olika gömslen i skogen kröp vi in nån timme innan solen gick ner.

Bäddade in oss i sovsäckarna och försökte vara tysta.

Allt för att fåglarna inte ska ana oråd och välja en annan plats att sova.

Det blir lite småsvårt att ligga stilla efter ett tag, kanske somnar du till en skvätt.

Men så plötsligt hör de hur det brakar till upp i ett träd och en rap hörs genom skogen.

Smidiga är de kanske inte direkt.

En tjäder har landat rakt ovanför huvudet på oss!

Där kommer han förhoppningsvis att sova över natten.

Ett bevis på att vi valde en bra plats för vårt gömsle.

Vi försöker sova lite. 

Finns inte mycket annat att göra.

Framåt gryningen, innan det ens börjat ljusna, så hörs det första ljudet.

Vi anar det någonstans ute på myren.

Det är ett väldigt speciellt ljud, lite kusligt när du inte kan se dem.

Så kommer ljuset.

Försiktigt vänder vi på oss i sovsäckarna för att göra så lite ljud som möjligt.

Upp med kikaren.

Japp! Där är de!

Struttar runt på myren och spelar.

Den närmaste var bara ca 5 meter från oss.

De spelar på, några honom visar sig i träden, lite så där lagom intresserade.

Efter nån timme börjar de dra iväg för att börja dagens födosökande.

Sakta tar tranor och hackspett över morgonens symfoni och skogen vaknar till liv.

Tillslut är alla tjädrar borta och vi kan krypa ut ur vårt gömsle, packa ihop och åka hem för att äta frukost.

Med en alldeles speciell upplevelse i bagaget.

Vi kommer tillbaka till kvällen för att göra om det igen!

Häftigt!