Sommarlovet är över men sommaren i
Stöllet är närvarande. Årstider och schema överensstämmer inte,
men vad gör det när naturens skafferi matar den som är hungrig.
Skillnaden är egentligen livsnjutarens
oklippta gräs, annars är Stöllet sig likt. Den vackra Norra
Ny-Kyrkan hälsar de förbipasserande i vanlig ordning, måsarna
skriker över den lugna älven och eleverna har packat upp de
provisoriska väskorna för att ännu en termin låta sig försvinna
in i det skikt som ligger lagrat i dalen. Sommarlovet är avklarat
men sommaren har anlänt.
 |
| Baksidan av skolan. Foto: Thiago Ribeiro Mendes | |
 |
| Foto: Thiago Ribeiro Mendes |
Vart är bästa platsen att uppleva
varma sommarmånader? Helt riktigt, en Finngård, rättare sagt
Finnmarks-området som är en av Sveriges sista ängsmarker. Vi
packade släpet med tält, mat för ett par dagar och liar. Ner mot
Arvika kommun och Gunnarskog fann vi en hängiven kulturvårdare-
Anders Bäcklin. Anders välkomnade oss till Lafallshöjden (
La=lada,
fall=svedjebruk) ett av
Värmlands artrikaste områden som började skötas under 1970-talet.
En plats där tiden ej är välkommen, en plats som låter sig
skötas utefter naturens välbehag. Under tre dagar lärde Anders oss
hur man hanterar och sköter samt betydelsen av finngårdens roll i
kulturen. Vi fick slå en mindre areal med lie för att komma in i
den rätta svingen, sedan handlade det om att kalibrera lien utefter
dess drivmotor- ens egen kropp. Vi fick testa att slipa med slipsten
generad av motor samt av handkraft. Efter att man lärt sig den lilla
men ack så viktiga teknik att vinkla liebladet utefter slipstenen så
skall vinkeln av bladet ställas in efter kroppslängd och
vinkelförhållande mellan orv och blad. Det sista man gör innan
arbete är att bryna egget för att förfina den vassa vän som man
behöver ute på fältet. Anders visade olika tekniker på hur man
slår och detta var något vi alla anammade för att sedan applicera
en egenfunnen teknik. I denna monotoniskt svingande rörelse så
försvann tankarna kring ljudet av liebladet mot gräset och det
rådde en koncentrerad tystnad oss alla sinsemellan. Förr i tiden
kunde herren över den gård som skulle slås höra när en av
slåttergubbarna slog sin lie slöare än de andra och bröt takten
som han suttit och lyssnat efter uppe i det stora boningshuset. Efter
slåtter så kräver gräset ännu en förvandling för att kunna
brukas, torkas. En hässja var nästa steg och hässja hö.
 |
| Elin vässar en vän |
 |
| Lafallhöjden Foto: Thiago Ribeiro Mendes | |
 |
| Foto: Billy Lindblom |
 |
| Sexfläckig bastardsvärmare Foto: Billy Lindblom |
 |
| Fältgentiana Foto: Billy Lindblom |
 |
| Hö till hässjan |
|
 |
| En naken hässja |
 |
| Foto: Thiago Ribeiro Mendes |
 |
| Foto: Thiago Ribeiro Mendes |
 |
| Foto: Thiago Ribeiro Mendes |
Det finns lika många sorters
liekulturer som dialekter kändes det som när vi fick fördjupa oss
i denna värld. Det finns hårda slipblad som man
slipar medans knackeliens blad slår man med hammare för att vässa,
buskblad är en annan variant och mycket bredare som används till
buskar och grövre gräs.
 |
| Foto: Thiago Ribeiro Mendes |
Efter att ha slagit en av Lafallhöjdens
kullar packade vi släpet med liar, bryn, matsäck och räfsor
för att beger oss mot Tiskaretjärn
där Peter från Holland har funnit en portal till något som vissa
skulle kunna definiera som Svensk nejd. Hur
Peter vårdar denna gård kan avslöjas genom att observera honom när
han går med lien i en upprätt hållning. Han använder sig av en
modell tagen från Österrike och lämnar inte ett enda stående strå
kvar. Peters vidsträckta förhållande till naturskötsel och
kulturbevarandet hörs genom Rödkullakons råmande. Att han har
denna svenska ras i sina inägor uppvisar förståelsen till
bevarandet av förfallna arter. Rödkullakon ger inte lika mycket
mjölk eller kött som de framavlade boskapsdjuren vi vanligtvis ser
runtom i Sverige, men den tillhör den svenska faunans minoritet.
Likaså gav synen av Värmlandsfåren en vacker helhetsbild.
 |
| Rödkullako Foto: Thiago Ribeiro Mendes |
 |
| Foto: Billy Lindblom |
Kvällarna bestod av bad, grillning och
att spatsera kring Lafallhöjdens vackra kringliggande miljöer. Hårt
arbete var dåtidens utmattande religion, idag går folk på gym och
springer maraton för att låta ens primitiva energi få utlopp.
Efter att ha besökt den äldre generationers blåsor i händerna,
krämpor i ryggen och svettiga kroppar så inser man vad tiden är.
Tiden förändras inte, den
expanderar eller komprimerar var persons samtid med förgående
generationer.
 |
| Choco |
 |
| Hjorton Foto: Thiago Ribeiro Mendes |
 |
| Kvällsdopp Foto: Thiago Ribeiro Mendes |
 |
| "Hären av Hässjan" |
Att bli hemmablind
är när man vistas i en sevärd miljö med stängda ögon, något
människor runtom i världen gör varje dag. För att öppna ögonen
krävs ibland en annan kulturs syn på det hela. För att se en
vacker del av Sverige så har Thiago Ribeiro Mendes från Brasilien gjort en video. Kopiera
länken nedan för se video-
https://www.youtube.com/watch?v=pRIGPUXSirA
