Slåtter på Kalvhöjden

Att slå med lie är en konst i sig, det kan vi intyga efter att spenderat tre dagar på Kalvhöjdens gård hos Peter och hans familj.

Vi har fått vara med från start.
Först slipa våra egna liar, sedan försöka hitta tekniken när vi slår.
Innan dessa två infann sig för oss så fick vi ont både här och där.
Det var en och annan svordom och det blev en och annan vända till slipstenarna.



Men sedan började det flyta på.
Liarna svepte genom gräset som föll och la sig, slaget i fält!

Dag två var det heldag på fältet.
Ängens gräs försvann i rask takt.
Högafflar kom fram och vi fick hjälp av Atlas som kom med kärran.

Han tog i med sina starka muskler och drog iväg gräset.

Vi hade pauser när vi behövde.
Tittade på de mesta som kom i vår väg.
Fjärilar. (Brun björnspinnare)

Larver.

Gräshoppor.

Solande Huggormar


Det var tre väldigt härliga dagar, något blöta till och från när regngudarna ville kyla av oss.
Varmt som vara den när solen låg på.

Över lag kämpade vi på ordentligt och vissa av oss ville inte riktigt sluta slå när vi kommit i det.
Den värsta farhågan var den överhängande risken att slå sin nyslipade lie i en sten!
Det kom ett och annat förfärat utrop över detta.

Vi somnade trötta i våra tält och uppe på logen.
Vaknade trötta i kroppen och började om.

Det var verkligen en bra inblick i hur det gick till förr.
Hur viktigt det är att ha en skarpslipad lie och gärna en som är i rätt längd för dig.
Detta är bara en bråkdel av vad som förr slogs med lie i vårt land.
Det var verkligen ett gediget arbete de utförde på gårdarna.

Trötta, blöta men nöjda med vår insats fick vi ett fantastiskt avslutningsfika i storhuset.
Tre härliga dagar som lärde oss mycket som Slåtter och odlingshistoria.