När övergå girighet till idioti?

Höger fot landar på en torr tuva med tuvull som brutits sig loss från den sista tungblöta snön, vänster fot ner i vallgraven av smältvatten som svalkar kroppen lite väl genomträngande fastän skogens vindstilla näste håller inne värmen som vårsolen bringat. Vi är tillbaka och det med råge, speciellt om man frågar slagugglorna runtomkring Stöllet. Medan andra organismer som vi har lärt oss om har blivit indirekt interagerade med oss så får slagugglan känna vår närvaro i ett blixtnedslag.

Det vi gjort under en veckas tid är att inventera Slaguggleholkar åt norske forskaren och läraren Gunnar Nyholm från Hedmark. Vi använder oss av en teleskopstång där vi fäster en kamera, tar en bild inuti holken som sedan rapporteras i fältblanketter - Mor inne, Mor inne med egg, Mor ute är alternativa scenarion, ibland får man lägga till punkter under händelseförloppets gång - Mor inne, Far vakande utanför. Ja uppleva är passande uttryck för denna inventering. Det tresiffriga antalet holkar är placerade längs med vägar som ibland är lite svåråtkomliga, så då blir det lång promenad i blötsnö eller rentav Vita blixten (!?). I grupper åker vi runt och följer kartor och waypoints, ett tillfälle i akt att resonera över klassens uppdrag utifrån ett helhetsperspektiv.

Här preparera Bailey, Fredrika, Oliver och Johan Staaf fotografering av en holk i björken till höger

Hur påverkas de organismer som vi stöter på då vi sticker in en digitalkamera med blixt i deras trygghetszon, stressar vi dessa vackra rovdjur eller hjälper vi till i en lång utsträckning av omtanke som i framtiden gynnar denna art? Hur hjälper man en art med så liten förändring av djurvälfärden som möjligt?

Att det bildas kalhyggen är positivt för slagugglan då det bringar mer föda såsom gnagare. Ett bra gnagarår är slagugglans vinstlott då det ger större chans att ungarna får föda och kan växa till sig. Det finns också en negativ återkoppling av kalhyggen: ugglans naturliga skorstensbon försvinner. Frågan är om denna akt från skogsbolagen är för att gynna eller stärka ugglans chans till överlevnad eller om det är med giriga händer skogen tas ner. Att skövla andras hem gör att, inte bara slaggugglan, utan alla arter på Jorden ger sig ut som flyktingar i främmande världar och därmed minskar sina chanser för överlevnad. I det stora hela är vi troligtvis en hjälpande hand då inventeringen ger förståelse över hur deras nätverk är uppbyggt i häckning/revir och på så vis skapas fler trygghetszoner som breddar dessa nätverk. I Sverige, specifikt mellansverige, är slaggugglans antal högre än i t ex, Norrland och Norge. Detta pga. engagerade holkuppsättare och gynnsamma näringsbiotoper åt denna föredetta utrotningshotade art.

Funderingar kring Sveriges lystna skogsbruk och den naturliga jargongen som rubbas i en känslig miljö klickar i bakhuvudet lik slagugglans varnande knäppande ljud.

Slaggugglehona har lagt fjädrarna i bukt för fototillfälle

Frågeställningar i skogens tysta vrå kräver ett foto med hjälp av världens största selfiestick. På bilden. u.f.v Jesper, Johan Staaf, Janne, Sofie, Marcus, Isak

Delar av klassen åkte ner till södra breddgrader under lördagen för att lära sig mer om hur man via skogshållning kan gynna biotoper för den vitryggiga hackspetten. Med välformade verktyg för uppgiften att ringbarka en bit skog gick vi med tvärdelade steg om vad vi egentligen håller på med. Skrapa bort nävern och öppnar upp ett sår runt björkstammarna, en akt som många kände agg över, men så fort tanken över vad död ved gör åt djurlivet så kom kraften i armarna tillbaka. Huggande och skrapande lät i den glesa blandskogen där björken fick utstå mest blödning i form av sav som släckte törsten under denna varma dag. Att flå björkstammen gör att näringen inte tas upp och med tiden blir det död ved, denna process skall ske i generationsintervaller. Nästa år ringbarkas andra träd i området medan vissa träd alltid blir bestående pga. dess skyddande trädkrona och för att bevara en skog med mångfald. 

Ringabarkad björk

Här står vi prydligt uppställda för uppvisning av verktyg. f.v Marcus, Jesper, Gedda, Ingela (som instruktör)

Vart går gränsen vid förstörelse och beskyddande? Är det förtjockad girighet hos ”Gubben Persson” eller ignorans från ”Medvetna latmasken”, jag är nästan säker på att vi lär oss skillnaden genom denna utbildning.