Tack och hej från oss!

Ett år har gått och snabbt har det gått. Vi har åkt minibuss kors och tvärs över vårt avlånga land. Sett arter vi aldrig skådat tidigare, mött eldsjälar som fått hjärtat att slå ett extra slag och vi kommer alla bära med oss en liten bit av Stöllet resten av våra liv. 

Det hela började i januari. Vi var sexton stycken vilsna själar från Malmö i söder till Umeå i norr, men en åldersspridning från 19 till 55 år. Vi började med att tjära in våra vita blixten som tog oss runt på många fina spårrundor i norra Värmland och en bit in i Dalarna. Både varg, järv, utter och en och annan vilsen älg spårades. 

När snön började töa fick vi lära oss allt man kan tänkas veta om olika ugglor, hur man avgör om en skog har höga naturvärden och några av oss drog iväg för att kolla på orr- och tjäderspel. 

Våren var segstartad i norra Värmland, men till slut började det grönska och vi fick plocka fram luppar och floror för att grotta ner oss i botaniken. Våra nyvunna växtkunskaper kom väl till användning när vi drog iväg på vår tio dagar långa studieresa genom södra Sverige. Vi kollade på en ekopark i östergötland, på gamla fina kulturmarker i småland, skådade fågel ruggigt tidigt på morgonen tills sent på kvällen på öland, fick se större delen av landet grodfauna i Skåne och avslutningsvis njuta av fina bokskogar i Västergötland innan vi åter vände färden tillbaka till Stöllet.

Lite ringmärkning av slagugglor och ett snabbt studiebesök till hälleskogsbrännan hanns med innan det var dags att vinka av varandra inför sommarlovet. Några reste, andra praktiserade och några jobbade. 

I augusti var det dags att åter se varandra igen och vi drog igång terminen med att prata om kulturmarker och testa på slåtter. Mitt i sommarvärmen lämnade vår lärare Anders över sin roll till Tony, som sedan tog väl hand om oss under hösten. Bland annat delade han med sig av sin stora kunskap kring fiskevård och hur man inventerar vattenorganismer.

Efter studier av svamp och småkryp var det dags för höstens stora resa, nämligen fjällresan. Vi åkte norrut den här gången och korsade gränsen till Norge. Målet var Dovrefjell där vi stannade i några dagar och kollade på myskoxar med mera. Vi åkte vidare tillbaka in i Sverige och besökte Fulufjällets nationalpark där vi bland annat passade på att spana in Old Tjikko, som är känd för att vara världens äldsta träd. Fräckt värre!

Hemma igen var det åter dags att få ägna sig åt uttern där vi testade på investeringsmetodiken som används vid barmark. Därefter blev det dags att grotta ner sig i mossorna när Crister kom och höll lektioner för oss. Mossigt, men mycket intressant tyckte nog vi alla. 

Sista veckorna på kursen bestod av många småresor. Vi besökte Stockholm ihop med eleverna på allmän linje, där vi fick oss en guidad tur på Naturhistoriska Riksmuseet, kikade på fiskar på Aquaria samt sträckte på benen i Tyresta Nationalpark. 

Resa nummer två gick till Grimsö. Där bodde vi tjusigt på en herrgård och hade spännande föreläsningar om viltbiologi under två dagar. Väl hemma från Grimsö tog vi en tur ner till Länssyrelsen i Karlstad där vi fick höra mer om hur de jobbar med GIS, samt att vi fick oss ett kärt återseende då det var här Anders hamnade efter att han slutade på skolan. 

Sista resan gick till Nordens ark där vi fick höra om hur man kan jobba med bevarandebiologi, både internationellt sett med hotade tigrar, leoparder osv men även här på hemmaplan. Vi fick en rundtur i deras nyrestaurerade ekopark där vi fick se vilka olika åtgärder man gjort för att gynna den biologiska mångfalden, spännande!

Här hör ni röstens från några av oss deltagare på kursen:

Emil

2,5 år av många härliga minnen, fantastiska platser och mer kunskap och en bra plattform så lämnar jagbyn som gud glömde med lite sorgoch mycket förväntningar på livet. TACK ALLA SOM HAR GJORT MINA DAGAR HÄR I STÖLLET.

Adam

Ett härligt år med ett härligt gäng, och väldigt lärorikt på samma gång.

Nelly

Det har varit ett fantastiskt år fullt med nya intryck och nya bekantskaper. 

Om jag ska välja ut något alldeles extra roligt under det här året så väljer jag nog vår resa till Tandövala! Men självklart har alla våra andra resor varit nog så speciella, stora som små!

Hanna

Det här året har varit helt fantastiskt. Jag har fått lära känna underbara människor och fått uppleva fruktansvärt roliga saker. För mig var det mest minnesvärda när vi spårade varg och det var underbart väder och skidföre, dagarna på öland var inte så tokiga heller och havet av tuvull kommer jag sent att glömma!

Tack allihopa som gjort detta året till ett fantastiskt år!

Anders

En häftig förändring efter mitt år i Stöllet är att jag ser mer nyanser och detaljer när jag är ute i naturen.

Korall

Våga bejaka din inre skogsmulle!

Helena

En fantastisk upplevelse att få vara på rätt plats i livet vid exakt rätt tillfälle. Min kärlek till naturen och skogen har bara vuxit sig starkare under året som gått. Tack för alla underbara naturupplevelser, tack för de nya vägar jag fått vandra och tack för människomöten jag aldrig kommer glömma. Fan, det var ju så gött det här att jag kör ett halvår till!

Moa

Tack för många fina stunder. Med rikliga artkunskaper kan vi nu se naturen i större upplösning!

Fredrik

När jag i framtiden på fjällsidorna i Sälen ströva, kommer jag luppen behöva, 

för älgen och ripan är lätta att se, men efter året i stöllet kan jag mer

Kannerby

Efter att ha gått Natur- och faunavårdslinjen har jag insett hur lite jag kan men också hur mycket roligt som jag kan lära mig om naturen. Det är sorgligt att tänka på att större delen av Sveriges befolkning har lika mycket eller ännu mindre kunskap som jag om naturen och hur hotad den är. Jag är så tacksam för att ha fått upp ögonen för allt det och hoppas att fler kan få chansen!

Thomas

“Jag hade redan ett stort naturintresse men detta intresse växt sig större för varje dag på utbildningen” Jag ångrar ingenting!

Emelie

Jag trodde aldrig att lilla Stöllet hade så mycket att ge. Under det här året har jag träffat många inspirerande människor, fått många nya vänner och växt enormt som person!

Lisa

Mitt år i Stöllet har betytt oerhört mycket. Jag har nya erfarenheter och bekantskaper som jag antagligen aldrig skulle fått på annat håll. Tack för allt!

Fotograf till alla bilder i inlägget är Moa Pettersson

Hyggesfritt skogsbruk

Vi har ju under kursens gång mer och mer insett de negativa effekter som dagens moderna skogsbruk har på floran och faunan. Det är lätt att börja känna att allt är nattsvart och hopplöst men den här dagen bjöd på en liten ljusglimt om hur man skulle kunna bedriva skogsbruk utan att skada naturen. Vi fick nämligen åka och kolla på Skogsstyrelsens visningsskog för hyggesfritt skogsbruk! Där fick vi se olika typer av hyggesfritt skogsbruk, för det finns inte bara ett sätt att göra det på. Dessutom är det än så länge en väldigt ny metod och är därför fortfarande under utveckling. Det gör också att man experimenterar mycket då man inte vet hur en åtgärd påverkar skogen på lång sikt men i vissa fall även på kort sikt. Det var spännande att få se och höra om det och frågorna duggade tätt till våra två föreläsare. I den första skogen som vi kollade på använde de plockhuggning i, vilket är den vanligaste metoden inom hyggesfritt skogsbruk. Där var det tom så att flera av oss tyckte att det såg ut så som vi efter det här året tycker att en riktig skog ska se ut! Alltså inte som en granplantage vilket är den sortens skog som täcker större delen av Sveriges yta. Nej, här var det många olika sorters träd med olika höjd och ålder. Det enda som gjorde att man märkte att det här inte var någon orörd skog var att där inte fanns så mycket död ved, spåren efter skogsmaskinerna och stubbarna. Varför håller då inte alla på med hyggesfritt skogsbruk kan man ju då undra? Jo, för det första är det som sagt än så länge en ganska ny metod som fortfarande är under utveckling. Sen är det så att man inte får ut lika mycket pengar som vid konventionellt skogsbruk, men det beror också hur man räknar. För om man gör en kalaverkning vilket är det man brukar göra så får man en massa pengar eftersom man säljer allt timmer på en gång. Men sen kommer en massa kostnader för markberedning, plantering, gallring osv. Vid tex plockhuggning så avverkar man bara de största träden i skogen vilket gör att man inte får ut så mycket pengar vid det tillfället eftersom det inte är så mycket timmer. Det här kan du dock göra med några tiotals års mellanrum istället för att vänta ca 70 år som vid en kalaverkning. Sedan har du inte dem utgifterna som du får efter en kalaverkning. Man får heller inte glömma värdet av naturvärdena och de estetiska värdena, liksom finns det någon levande människa på denna jord som tycker att kalhyggen är vackra(de som tjänar pengar på dem inte inräknade)? Detta är den främsta anledningen till att många privata skogsägare vill börja med hyggesfritt skogsbruk. De vill inte ha något kalhygge utanför köksfönstret. Det är också främst privata skogsägare som håller på med hyggesfritt skogsbruk. Än så länge utförs inte hyggesfritt i större skala och skogsbolagen kommer nog inte lockas av att börja med det heller förrän de inser att det finns värden som är lika värdefulla eller tom ännu mer värdefulla än pengar.

Fotograf: Moa Pettersson

Besök i Stockholm, Grimsö och Nordens Ark

Efter höstlovet hade vi InDesign en vecka där vi fick göra en broschyr om en plats som vi valde själva. Många fina foldrar blev resultatet och det var kul att se hur andra hade tänkt när de gjort sin samt att så små detaljer kunde göra så stor skillnad! Nåväl efter den veckan blev det intensivt då vi skulle ge oss iväg på en resa per vecka, tre veckor i rad. Först ut var Stockholm dit vi åkte hela skolan förutom Turism- och Uteliv. När vi väl nått den kungliga huvudstaden begav sig Natur- och faunavårdslinjen av till Aquaria, ett vattenmuseum. Det var inte så stort men innehöll trots det en hel drös med djur som tex pilgiftsgrodor, hajar och clownfiskar. Vi fick även tillfälle att se matningen av hajarna och rockorna vilket var en häftig upplevelse. Efter det var det fri hopp och lek fram till morgonen nästa dag. Då tog vi vår inhyrda buss och lämnade storstaden för en nationalpark, nämligen Tyresta. Där blev vi guidade runt både i naturumet och ute i parken där snön fortfarande låg kvar sen Stockholms snökaos för någon vecka sedan. Det var en helt otrolig känsla att få uppleva en urskog så nära tät bebyggelse även fast den nog hade varit finare på sommaren eller hösten. Dagen därpå var det dags för hemfärd men innan det avlade hela skolan ett besök på det Naturhistoriska Riksmuseet där vi i Natur- och fauna fick äran att bli guidade runt bland museets samlingar. Aldrig har man sett så mycket skinn och ben som då, det är helt otroligt hur allt får plats! Som avslutning blev det att se en film på Cosmonova om allt det som vi inte ser i vardagen pga att det är så smått. Många av oss var dock så trötta efter dagarna i Stockholm att de slumrade till i stolarna. Det var nog bara bra med lite sömn för bussresan hem blev långdragen pga dåligt väder.

Rockorna var lika nyfikna på oss som vi var på dem och kom flera gånger fram till glaset för att ta en närmare titt!

Urskog i vinterskrud, bara ca 2 mil från centrala Stockholm

Anders iller, som han skickade in till Naturhistoriska i början av året.

Veckan efter det bar det av till Grimsö där vi skulle få lyssna på ett flertal intressanta föreläsningar. Det roliga var också att Mitt i naturen varit där i avsnittet veckan före så att vi fått se lite hur det såg ut. Vi började med att ge oss iväg för att pejla rådjur. Det gör man genom att hålla i en antenn över skallen samtidigt som man snurrar runt på stället och lyssnar efter pip. Pipen betyder att man är vänd i den riktning som rådjuret är mot. Det här gör man dock bara om man tex behöver leta upp ett dött rådjur och därför ska pejla i skogen. Annars har de en bil med en jättestor antenn på taket som man gör precis samma sak med. Efter det var det inomhusföreläsningar som gällde och då fick vi bland annat höra om vildsvin, betande fåglar, järvar och fästingar. Emellan föreläsningarna upptäckte vi det natursköna området runt omkring Grimsö, sprang runt i den fina herrgårdsbyggnaden som vi bodde i eller åt god mat i den vackra matsalen. Det var några härliga dagar som vi fick tillbringa där med andra ord!

Det gällde att ha rätt frekvens för att kunna pejla rådjuret.

Så här ser halsbandet ut på de rådjur som man kan pejla.

Huset där vi bodde och åt mat.

Tredje veckan var det dags för våran sista gemensamma resa då vi skulle besöka Nordens Ark. Lite vemodigt var det allt men vi fick uppleva mycket kul. Det roliga var också att även här hade Mitt i naturen varit i avsnitet från veckan före så det kändes lite som att vi följde efter dem genom Sverige. När vi kom dit blev vi först guidade runt bland parkens djur där vi bland annat mötte en gigantisk tiger samt den ack så söta och nyfikna(läs hungriga)uttern. Efter det inkvarterade vi oss i Varghuset där vi skulle tillbringa natten med djurparkens vargar på andra sidan panoramafönstren. Efter det var det dags för nattvandringen då vi skulle ha djurparken helt för oss själva och en del av djuren skulle vara lite mer aktiva. Vi hade dock otur och de flesta djuren var lika inaktiva som när vi sett dem på dagen. Tigrarna visade sig dock vara lite mer samarbetsvilliga och kom riktigt nära där vi stod vid gallret. Efter den fantastiska upplevelsen kände vi oss nöjda men trötta och de flesta av oss kröp till kojs när vi kom tillbaka. Många låg dock uppe och tittade ut på vargarna som antingen lekte eller låg och vilade utanför. En del var lite mer nyfikna och kom ända fram till fönsterrutan för att kolla vad vi var för konstiga filurer. En helt magisk upplevelse med sådan närkontakt! Dagen efter lyssnade vi på en jättebra föreläsning om biologisk mångfald, ett begrepp som många använder som argument för att skydda naturen. Men vad betyder det egentligen, det och mer därtill fick vi lära oss och diskutera. Sedan blev vi guidade runt i Ekoparken vilket är skog och hagmarker runt Nordens Ark som av dem sköts med gamla metoder för att så många djur- och växtarter som möjligt ska trivas där. Det var verkligen intressant att både få se och höra hur det arbetet går till och vad resultatet blir. Efter det var det dags för oss att ge oss av mot Stöllet, på den sista långa hemresan. Men även om nog alla hade det mer eller mindre i bakhuvudet sa ingen av oss något om det i bussarna på vägen hem och stämningen var precis som den brukar vara. Vi passade nog alla på att leva i nuet och hålla undan tankarna på framtiden.

Vi kollade alla på uttern...

...och den kollade lika nyfiket tillbaka!

Det är inte varje dag som man sover med vargar bara några meter bort.

Gamla ekar är viktiga för många arter, på Nordens Ark pågår därför forskningsprojekt om hur man kan få unga ekar att åldras snabbare.

Hällristningar är ett bevis på att människor bott länge där Nordens Ark nu ligger.

Fotograf till alla bilder i inlägget är Moa Pettersson