Meddelande från Admin

Två saker, en förändring och ett önskemål.

1. Den personliga layouten på bloggen kommer försvinna ett tag. Vi fick vetskap om att layouten krånglar och ser konstig ut i mobilform.

2. Vi har märkt att vi fått fler besökare, woho! Välkomna allihop! Det är jättekul att det kommit fler och tittat in, och dessutom att det verkar hålla i sig, att ni läsare kommer tillbaka. Det gör oss lite nyfikna, vilka är ni egentligen? Don't worry, ni behöver inte besvara på den frågan, men kommentera gärna mera. Skriv om något är bra, eller uselt, om ni vill veta mer om något, undrar över något, vill tipsa om något, be oss ändra på något eller helt enkelt för att säga hej.

Ha en fin dag!

(Själva kommer vi sitta i en datorsal hela dagen och morgondagen, så njut ordentligt av friskluften åt oss).

/Admin

Utterinventering del II – Action på gång! Men varför!

Väl tillbaka på skolan på måndagseftermiddagen mötte vi upp tre ”gamla” deltagare från Natur- och faunakursen; Emma Ö, Sofi och Marcus. Vi delade upp oss i fyra grupper och tilldelades varsin fjärdedel av Torsby kommun. Lutandes över kartorna (med viss ryggsmärta) planerade vi våra rutter och de punkter som vi skulle ta dagen efter. Dagen avslutades och vi gick hemåt med iver i magarna.

Punkter? Kanske du som läsare undrar… Under tidigare utterinventeringar har det tagits fram olika platser/koordinater/ställen som verkat uttervänliga. Där uttrar sannolikt skulle trivas. Alla dessa platser har då listats och då format en sorts grund för inventeringen. Varje år så åker man därför tillbaka till exakt samma punkter och inventerar ifall det finns utter där eller inte. På så vis kan vi alltså se ifall uttern sprider sig till nya platser, eller kanske drar sig undan vissa platser. (Och anta(!) en ökning/minskning).

Okej nu har ni fattat det här med punkter, men VARFÖR gör vi utterinventering?

Främst vill vi ha svar på frågorna; FINNS det utter? Samt; Sker det föryngring av utter? Anledningen till att vi vill veta detta är att uttern är en art som är rödlistad. (Att uttern är rödlistad betyder att uttern är en art som är i riskgruppen att försvagas/dö ut). Frågan om utifall det finns utter besvaras av att vi hittar spår och spillning. Fråga två, om föryngringen är däremot svårare att upptäcka. För att finna svar på detta behöver vi hitta spår (eller se – mycket mindre sannolikt) av flera individer.

Tillbaka till tisdag – torsdag! Vi hade 238(!) punkter framför oss och tre dagar, jisses vad vi skulle få jobba! Vi slängde oss i bilarna, körde (inom hastighetsbegränsningarna!) till varsitt hörn av kartan och började arbeta oss inåt mitten av Värmland. Några grupper hittade mycket spår och spillning, andra grupper hittade bara ett spår på en hel dag, några såg två älgar, andra såg vargspår.

Fotograf: Fredrik

Fotograf: Moa Pettersson

Fotograf: Lisa Jansson

På torsdagkväll var vi trötta och vi kunde konstatera att man blir trött på ett helt annat sätt av att sitta i en bil hela dagen (jämfört med att åka vita blixten). Vi kan glädjande berätta att vi hann med alla punkter! Vissa punkter var tyvärr oåtkomliga pga oplogade vägar. Andra punkter kunde strykas på grund av att vattendraget/dammen var fruset. Otaliga punkter var alltså tomma på utter, trots att de verkade väldigt uttervänliga. En deltagare klagade på uttern; 

”Jag förstår inte! Om jag var en utter så skulle jag bo här! Precis här!!).

Är ni redo? Nu kör vi bildbomb!

Utterbajs (Fotograf: Elin Kannerby)

Fina och tydliga spår. Lägg märke till att uttern har fem tår (och en häl), jämför med vargspåret ovan!
 (Fotograf: Moa Pettersson)

Utterkanor (Fotograf: Moa Petterson)

(Fotograf: Elin Kannerby)

(Fotograf: Moa Pettersson)

Misstänkt utterövergång. Under dessa inventeringar har vi fått lära oss (från Anders) att uttrar väldigt sällan simmar under en bro. De tycker inte om det alls! Därför så väljer de ofta att gå över bron. Detta leder ibland till att de blir överkörda. För att bevara utterstammen (och minska antalet dödsfall) har man börjat bygga övergångar för uttrar. Uttrarna kan då fortfarande välja att gå under bron (gå under broar är helt ok) och slipper risken att bli påkörda. 

Ännu ett tydligt spår! Kolla tårna och hälen! (Fotograf: Moa Pettersson)

En av grupperna hade en sådan otrolig tur med utterspår. Vi andra är INTE avundsjuka!

Tips för dig som vill veta mer om uttern, här kommer länkar till matnyttig information.

WWF:s hemsida

Naturhistoriska muséet

Vi ses nästa gång! Tills dess förväntar vi oss att ni vet allt om uttrar!

Utterinventering – Del 1 – Ett ändrat beslut och vi kör!!

Under veckan hade vi haft skitväder ute, värme, regn och blask, alltså inte ett enda vettigt spår ute. Därför meddelade Anders tunghjärtat på fredagen att årets vinterinventering av utter skulle bli inställd. Med stor sorg i hjärtat tog vi emot nyheten att den efterlängtade (riktiga) utterinventeringen inte skulle bli av.

Tidigare så har natur och fauna gjort en omfattande utterinventering åt länsstyrelsen i Värmland. Det har varit ett stort pådrag, flera intensiva dagar i bilar, massa spanande efter utteravföring och spår. Anders beslut (eller snarare skitvädret) innebar att vi fortfarande skulle spana och sporadiskt besöka ”utter-punkter” på kartan men att vi inte skulle göra det åt länsstyrelsen, ordentligt eller ”på riktigt”. Besvikna och modfällda gick vi till sängs på fredagen.

MEN det går att ändra sig!

Jubel och glädje! Skuttande kaniner och heliumballonger! Nu skulle vi iväg! På riktigt! Med pampa och ståt tågade vi till klassrummet på måndagmorgon!

Efter snabb genomgång av hur allt fungerade (vi hade fått en liten minigenomgång på fredagen innan), utdelning av massa blanketter samt lite tittande på kartor gav vi oss allesammans ut i två minibussar. Körandes inom hastighetsbegränsningarna(!) nådde vi senare vår destination, ett garanterat säkert vattendrag med utter och flera utterspår. Vi besökte sedan ytterligare en plats och hittade där också flera spår, spännande! Det var så mycket spår att en av oss utbrast ”Vadå hotad art! Det finns ju massor!”.

(MEN efter en veckas inventerande kan vi nu efteråt säga att, nej, det finns inte massor.)

(Fotograf: Moa Petterson)

Förutom att leta spår fick vi också lära oss hur utterbajs luktade. Intressant! Anders påstår att det luktar ganska behagligt. Behagligt vet vi inte, men det luktar definitivt inte illa. Det luktar faktiskt i princip bara fisk. (Däremot luktar minkens bajs riktigt skunk!).

(Fotograf: Moa Petterson)

Förutom att lukta på fräsch fiskdoftande utterbajs så fick vi också testa på att skriva de blanketter som vi skulle få skriva otaliga av!

Thomas i sitt esse! (Fotograf: Moa Petterson)

Läs mer om det riktiga fortsatta arbetet i del II!

Järvspårning och en glimt av uttern

I torsdags packade vi åter bussarna för att ge oss ut på en tur för att se om vi kunde hitta några spår att följa. Här i Stöllet hade den mesta spårsnön töat bort, så vi styrde mot norr. Vi hade knappt kört i tio minuter när några av klasskamraterna såg något springa nere på Klarälvens is, och vi började glatt tjoa i våra komradios. En tvärnit med bilen och sen sprang sexton glada själar över vägen för att speja på uttern. Lyckligtvis fanns kameror med i packningen så vi fick en chans att föreviga skönheten.

Foto: Moa Pettersson

Nöjda med denna fina naturupplevelse så gick vi tillbaka till bussarna och körde vidare. Några minuter senare fick vi ett samtal från länsstyrelsen om att de hade hittat färska järvspår, och vi ändrade vår kurs något och for raka vägen dit. Efter drygt en timme på snöiga skogsbilvägar var vi framme, och vi fick alla dra ett stå till stacken när det var dags att parkera. 

Foto: Moa Pettersson

Väl på plats var det bara att dra på sig skidorna och ge sig iväg över ett kalhygge. Ganska snart hittade vi ett märgben som den hade grävt upp och gnagt på. Vädret var verkligen på vår sida och vi hittade riktigt fina spårlöpor (och en hel del trassel...)

Foto: Helena Björnström

Foto: Moa Pettersson

Efter kalhygget kom vi in i skogen, och vips var det inte fullt lika plan yta att skida fram på längre. En efter en trillade vi nästan allihopa likt dominobrickor. Avslutningsvis kom vi fram till en stor myr där vi slog läger och åt vår lunch, och därefter bar det iväg hem igen. 

Foto: Helena Björnström

Foton: Emil Skoglund

Vi fortsätter med spårning

Vi har börjat komma in i vardagslunken här på skolan och har funnit en sorts regelbunden rytm i varvningen mellan spårning och ekologi. All den nya spänningen har lagt sig och man kan uppleva att kursen verkligen kommit igång på riktigt.

Att läsa om hur vi tar oss igenom ekologin kanske inte är världens roligaste, så här kommer en liten resumé över våra coola spårningar! Varje gång vi pulsat (eller plumsat igenom, som någon skulle säga) eller åkt skidor genom snön lär vi oss något nytt. Senaste spårningarna har inte varit något undantag! 

Förra veckan drabbades flera i klassen av förkylningar, hosta och andra otäcka ting men vi hade ett par modiga deltagare som klarade sig undan! Dessa deltagare gav sig ut under hårda vädervillkor, plågade sig igenom snöstormar, slasktäckta myrar och fallande istappar.

Inte (även om några av de som stannade hemma bittert önskade det).

Gruppen fick strålande sol som fick snön att glittra, perfekt kyla och fantastiskt glid på skidorna. Dessutom spårades den längsta sammanhängande varglöpan under hela programmets historia (enligt Anders)! Hur coolt är inte det! Vi hade dessutom kunnat fortsätta spåra! Det tog oss två dagar att spåra en sträcka som knappt nådde en mil, undrar hur fort vargarna egentligen hade gått den? En timme? Två? Men icke lät sig gruppen dras sig ned (av att vår hastighet inte höll jämnt med vargarna), glada och stolta gav sig gruppen hemåt på torsdagen.

Anders påstod att vi blivit bortskämda med bra väder och spår. 

Detta kan man inte längre påstå. Idag fick vi genomlida slask, svåra vägar att köra på, blöta marker, brist på vargspår (till en början) samt snöblandat regn(!). Trots detta trotsade vi vädret och åkte till samma plats där vi veckan innan sett vargspåren. Vargspåren var inget att glädjeskutta åt, snarare utsmält och obefintligt. Vi fortsatte följa vägen, körde ibland i racerfart för att komma upp för slaskiga och branta vägar, men inget vargspår så långt ögat nådde. Men spåra det skulle vi minsann! Vi hittade ett älgspår och delade upp oss i två grupper, Team Snigel och Team Hare, ett team framspårade och det andra bakspårade. Team Hare tappade intresset fort och åkte vidare för att leta efter annat spår medan Team Snigel hade tålamod nog att följa älgspåret. Vi kan nu konstatera att älgar går mycket mer i cirklar än vad vargar gör. Vargar går ofta väldigt rakt, som om de hade en inre kompass mot ett specifikt mål. 

Lite rolig kunskap: Vargars sätt att "gå rakt" är en av de saker gör att man kan skilja vargspår från hundspår, hundspår är orimligt krokiga, slingriga, skuttiga, omvägsaktiga medan vargarna går... rakt.

En medlem i grupp Snigel beskrev dagen såhär; 

"Team snigel följde älgspåren. Vi hittade massa hoppstjärtar, bajs, en lega och betningsplatser, det var spännande! Älgen lurade runt i olika riktningar rant ner i ett vattenhål. Team Snigel gick ner i vattenhålet och vänder nu hem med blöta fötter och förväntansfulla över att få läsa mer om hoppstjärtar. Vilken dag!"

Gruppen som fortsatte, Team Hare, åkte till norra Sysslebäck och hittade utterbajs. De klarade sig torra undan dagen. Puh! En "grupp" (två deltagare) hittade dessutom vargspår. Men äh! Vad är då vargspår mot älg och utter?

Här kommer en liten bildbomb från de tre senaste spårningarna. Alla bilder tagna av Charlotte Berglund.

Onsdag + Torsdag - Vargspårning

Dagens äventyr

Kannerby, Korall och (en halv) Nelly väntar taggade på att få putta en av minibussarna som är på väg upp i rallyfart. We can do it! Heja bilen! Lite besvikna insåg de att minibussen klarade sig helt själv upp för backen. Inget puttande idag inte.

En hoppstjärt.

Ha det fint och håll tummarna på bättre väder för oss!!

Geochaching

Hej gott folk!

Om någon av er läsare tycker mycket om att geocacha så kan jag gladeligen meddela att det finns ett stort antal i närheten. Dock är få lättillgängliga inom gångavstånd. Men är du en geocachare som tycker om lite mer utmaningar så är Stöllet, och dess omgivningar, just för dig!

Det finns ett fåtal som kan (från skolan sett) tas inom en dag men de flesta innebär en dagsutflykt med lite vandring, klättring eller kanske skidande. Är du utflyktssugen? Packa ned en god matsäck, glatt humör, lite tålamod och ge dig ut!

Det har faktiskt placerats ut en Geocache under en av våra utflykter. Ifall någon läsare känner sig peppad till att hitta den så är koordinaterna;
N 60° 22.258 
E 013° 10.486

För er som undrar; vad TUSAN är Geocaching så kan ni läsa mer på den här sidan;
www.geocaching.com

Geocaching är ett riktigt roligt sätt att utforska och lära känna sin omgivning, så hörrni här kommer ett tips; gå in på hemsidan, läs, bli medlemmar och börja!

(Printscreen från geocaching.se)

Begreppen; ekologi, (ekologisk) och miljövård

Nu ska vi en gång för alla reda ut det här med vad ekologi, (ekologisk) och miljövård betyder.

"Ekologi är den vetskap som beskriver och förklarar sambanden mellan organismerna och deras miljö." (Utdrag ur boken "Ekologi - en introduktion, av Håkan Pleijel"). 

Kort sagt, kunskap om samspelet i naturen och dess ekosystem. Ekologi är alltså ren empirisk fakta utan några tolkningar. Där skiljer sig ekologin från miljövård. Miljövården utgår från ekologin (alltså ekologisk fakta och kunskap) men innehåller värderingar, prioriteringar och tolkningar. För att ge ett exempel, ekologin kan visa att antalet av en art håller på att minska inom ett område. Man kan då tolka det ur ett miljövårdsperspektiv och ta slutsatsen att man då måste bevara artens levnadsmiljöer. Ur ett miljövårdsperspektiv kan man också besluta om åtgärder för att bevara dessa miljöer.

Ekologin kan anses vara ett ord som missbrukas i många situationer. Som exempelvis ekologisk mat. Vad innebär egentligen ekologisk mat? Om man googlar på "ekologisk" kommer i princip inga träffar på vad just "ekologisk" betyder utan snarare träffar om ekologisk mat, ekologiska skönhetsprodukter osv. Inte ens nationalencyklopedin har någon definition av enbart "ekologisk". Det finns alltså ingen riktig definition. Men om man utgår från ekologin som vetenskap, borde inte all mat då vara ekologisk då den kommer från ekologin, våra ekosystem? Fundera på det ni!

Här på lektionerna studerar vi ekologi utifrån boken som nämns ovan; "Ekologi - en introduktion, av Håkan Pleijel". Väldigt intressant och lättläslig! Så om ni vill veta mer om ekologi, läs den!

Men såklart så är Anders en lärare av nivån "lite bättre än vanliga lärare", som varvar lektionerna med film och youtubeklipp. Bland annat de som visas här nedan. Film två ses på egen risk då refrängen sätter sig på huvudet!