Att läsa om hur vi tar oss igenom ekologin kanske inte är världens roligaste, så här kommer en liten resumé över våra coola spårningar! Varje gång vi pulsat (eller plumsat igenom, som någon skulle säga) eller åkt skidor genom snön lär vi oss något nytt. Senaste spårningarna har inte varit något undantag!
Förra veckan drabbades flera i klassen av förkylningar, hosta och andra otäcka ting men vi hade ett par modiga deltagare som klarade sig undan! Dessa deltagare gav sig ut under hårda vädervillkor, plågade sig igenom snöstormar, slasktäckta myrar och fallande istappar.
Inte (även om några av de som stannade hemma bittert önskade det).
Gruppen fick strålande sol som fick snön att glittra, perfekt kyla och fantastiskt glid på skidorna. Dessutom spårades den längsta sammanhängande varglöpan under hela programmets historia (enligt Anders)! Hur coolt är inte det! Vi hade dessutom kunnat fortsätta spåra! Det tog oss två dagar att spåra en sträcka som knappt nådde en mil, undrar hur fort vargarna egentligen hade gått den? En timme? Två? Men icke lät sig gruppen dras sig ned (av att vår hastighet inte höll jämnt med vargarna), glada och stolta gav sig gruppen hemåt på torsdagen.
Anders påstod att vi blivit bortskämda med bra väder och spår.
Detta kan man inte längre påstå. Idag fick vi genomlida slask, svåra vägar att köra på, blöta marker, brist på vargspår (till en början) samt snöblandat regn(!). Trots detta trotsade vi vädret och åkte till samma plats där vi veckan innan sett vargspåren. Vargspåren var inget att glädjeskutta åt, snarare utsmält och obefintligt. Vi fortsatte följa vägen, körde ibland i racerfart för att komma upp för slaskiga och branta vägar, men inget vargspår så långt ögat nådde. Men spåra det skulle vi minsann! Vi hittade ett älgspår och delade upp oss i två grupper, Team Snigel och Team Hare, ett team framspårade och det andra bakspårade. Team Hare tappade intresset fort och åkte vidare för att leta efter annat spår medan Team Snigel hade tålamod nog att följa älgspåret. Vi kan nu konstatera att älgar går mycket mer i cirklar än vad vargar gör. Vargar går ofta väldigt rakt, som om de hade en inre kompass mot ett specifikt mål.
Lite rolig kunskap: Vargars sätt att "gå rakt" är en av de saker gör att man kan skilja vargspår från hundspår, hundspår är orimligt krokiga, slingriga, skuttiga, omvägsaktiga medan vargarna går... rakt.
En medlem i grupp Snigel beskrev dagen såhär;
"Team snigel följde älgspåren. Vi hittade massa hoppstjärtar, bajs, en lega och betningsplatser, det var spännande! Älgen lurade runt i olika riktningar rant ner i ett vattenhål. Team Snigel gick ner i vattenhålet och vänder nu hem med blöta fötter och förväntansfulla över att få läsa mer om hoppstjärtar. Vilken dag!"
Gruppen som fortsatte, Team Hare, åkte till norra Sysslebäck och hittade utterbajs. De klarade sig torra undan dagen. Puh! En "grupp" (två deltagare) hittade dessutom vargspår. Men äh! Vad är då vargspår mot älg och utter?
Här kommer en liten bildbomb från de tre senaste spårningarna. Alla bilder tagna av Charlotte Berglund.
Onsdag + Torsdag - Vargspårning
Dagens äventyr
Kannerby, Korall och (en halv) Nelly väntar taggade på att få putta en av minibussarna som är på väg upp i rallyfart. We can do it! Heja bilen! Lite besvikna insåg de att minibussen klarade sig helt själv upp för backen. Inget puttande idag inte.
En hoppstjärt.
Ha det fint och håll tummarna på bättre väder för oss!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar