Natur & Fauna 2017: Naturvärdesbedömning igen!

Ja, ni läste rätt, nu ska det handla om naturvärdesbedömning igen! Det var inte slut med naturvärdesbedömningar efter Karlstad, utan det var bara början. Nu skulle nämligen resten av klassen lära sig denna ädla konst, kanske med lite hjälp från de sina som varit i Karlstad(?). I vilket fall som helst började vi med att i klassrummet gå igenom de olika modellerna för naturvärdesbedömning som finns. Det finns alltså inte en allsmäktig modell utan (nästan) alla skogsbolag har en egen, liksom Skogsstyrelsen och sen finns det ytterligare en modell kallad Drakenbergmodellen. Vi körde med de två sistnämnda i fält. Det alla modeller har gemensamt är att de ska göra det enkelt för användaren att hitta en skog med höga naturvärden(nyckelbiotop). Det vanliga är annars att man letar efter arter som signalerar höga naturvärden, det vill säga signalarter, men det tar lång tid att lära sig det. Naturvärdesbedömning var som så mycket annat dock allt annat än enkelt från början. För det första behöver du sätta dig in i hur modellen är uppbyggd vilket är olika från modell till modell. Sen måste du också lära dig vad de olika begreppen betyder! Har du någonsin hört talas om en lok/vät? Inte det? Då är det dags att lära dig sådana ord bland annat om du vill kunna naturvärdesbedöma. En annan egenskap som kan vara bra att ha är att kunna uppskatta antalet träd per hektar, inte alls svårt...(även om det finns knep!).

Fotograf: Hanna Eriksson

Det kan bli lite trångt när 16 elever försöker kolla på en lav i lupp samtidigt...

Fotograf: Hanna Eriksson

Vad har vi här då? Det går inte särskilt snabbt framåt när det utropet kommer titt som tätt...

Efter introduktionen gav vi oss äntligen ut i skogen, vårt rätta habitat! Fast det var nära att vi inte kom dit alls. För som ni kanske har sett har vi nu blivit vana vid att köra fast i snön, men nu när den är borta trodde vi att vi kunde slappna av. Men icke! När vi skulle parkera den ena bussen så sa det bara slurp och så hade marken svalt halva hjulet på ena sidan så att bussen stod och tippade oroväckande! Det såg inte heller ut som att någon skulle kunna komma till vår undsättning. Till slut tog vi därför beslutet att med gemensamma krafter försöka få upp bilen även fast det verkade omöjligt. Och...Vi lyckades! Så där fick man lite spänning i vardagen och vi kom fram till vår skog till sist.

Där fick vi stövla runt och gnugga våra smarta huvuden ihop för att kunna fylla i blanketterna korrekt. Här ligger nämligen ytterligare ett problem med dessa naturvärdesbedömningar, nämligen att det tex är svårt att veta om det verkligen finns mycket hänglavar när man inte vet vad man ska jämföra med. Sådana saker kan ju också variera beroende på var i landet du befinner dig, och de flesta av oss är ju ännu ganska gröna värmlänningar än. I vilket fall som helst gjorde vi vårt bästa tills det var dags för samling då vi skulle jämföra våra resultat. Det var nog fler än en som hade kryssat annorlunda än Anders men vi kom fram till att det kunde bero lite på var i skogen man uppehållit sig. En del av sakerna på blanketterna kan vara lite svåra att hitta, så om man inte genomsöker hela skogen noga är det lätt att man missar något. Särskilt eftersom skogen kan variera mellan olika partier. En sådan sak som är särskilt svårfunnen, är signalarterna, särskilt eftersom vi inte har gått igenom dem än. Men vi lär oss dem(förhoppningsvis) allt eftersom vi hittar dem. Signalarterna är nämligen ofta det som avgör om en skog blir en nyckelbiotop eller inte, så det är därför dem är så bra att kunna!

Fotograf: Nelly Karlsson

Väggrenen ser fast ut, men det är den inte...Under gruset döljer sig leran.

Fotograf: Nelly Karlsson

Även människor kan bli fast i leran och behöva en hjälpande hand upp!

Nu har vi hunnit besöka både tallskog, granskog och lövskog som vi försökt naturvärdesbedöma efter bästa förmåga. Men ibland blev vi kanske lite för uppfyllda av skogen vi gick i för att orka fylla i några blanketter. Istället blev det en artsightseeing utan dess like! Vi fick särskilt se många fina svampar tack vare Helena i klassen som är mykolog(svampexpert) och galen i svampar. Till klassens stora lycka, se bara vad vi lyckades hitta! Vet du förresten vilken av dem som är en signalart?

Fotograf: Hanna Eriksson

Filtlav

Fotograf: Hanna Eriksson

Fnöskticka

Fotograf: Hanna Eriksson

Bombmurkla!

De här fantastiska svamparna är mycket sällsynta och därför fridlysta. De har tom lyckats stoppa skogsavverkningar! Klassens häftigaste artfynd hittills!

Fotograf: Hanna Eriksson