I Vargarnas spår

Vargen.
Det är den vi så gärna vill följa, den vi så gärna vi få en glimt av.
Den som verkar vara svårast för oss att finna.
2017 verkar vara Järvens klass.
Men vi har haft tur med vargen med.
Detta blir en sammanfattning av vad vi funnit av vår gråa hemliga vän dessa två veckor med spårning.

Första ordentliga fyndet av varg var inte så lite.
Klassen fann spåren av en jakt, som slutat med att en älg fått sätta livet till.
Vi fann delar av den kvar på platsen, bland annat skallen och ett ben, men mycket mer var det inte kvar.

Det var ett puzzel att få ihop vad som skett och väldigt intressant att få kika så nära på hur det går till i naturen.
Som souvenir togs underkäken från älgen med hem för att senare sågas i tu så att vi kunde kika på märgen och sedan försöka åldersbestämma den via årsringarna i en kindtand.

Efter många tröstlösa dagar där efter i jakt på spår uppe i våra nordliga delar av Värmland så beslutade vi oss för att försöka längre söderut, där det har varit mycket rapporter om varg den senaste tiden.
Så vi åkte till en plats där det var inrapporterat dagen innan att det skulle vara varg.

Väl på plats fick vi söka lite, men tillslut fann vi på dem.
Det såg ut att vara två stycken.
Vi följde dem genom snår och skog, ut på isen på en sjö.
Här någonstans var vi några som var lite mer nyfikna än resten som började bli hungriga.
Det märkte inte vi riktigt utan fortsatte spårandet.
Själv hamnade jag upp för ett berg och följde med runt och lite hit och dit i jakt på att förstå var de var på väg.
Tillslut fick jag lämna spåret vid början på ett kalhygge för tydligen var lunchen klar!

Efter lunch lockandes resten av klassen med upp på hygget och mysteriet fortsatte.
Var den en?
Eller är det två?
Ibland såg det ut som fler ändå.
På väg in i skogen fick jag åter igen äran att köra ner foten i ett kärrhål, den andra denna gång och hela vägen upp till knät med.
Lerigt? Japp! Men en blöt fot stoppade mig inte sist och inte denna gång heller!
Även denna dag sprang tiden ifrån oss och vi var tvungna att lämna spåret igen.
Denna gång ledde spåret oss till den större vägen där de gått över, så vi tre i fronten satte en gps-koordinat här för att kunna återvända dagen efter.

Dagen efter var vi åter igen på egen hand.
Större delen av klassen valde att åka till andra ställen och ta med sig skidor.
Vi var tre som återvände.
Men innan vi tog vid det spåret ville vi bara kika på en annan skogsväg där det brukar röra sig varg, bara för att se om det fanns nyare spår här.
Vilken tur vi valde att göra så!

Här fann vi en revirmarkering längs vägkanten, runt omkring i det närmaste området var det ett virrvarr av spår, massor av vargspår var det!
Vi försökte reda ut var de varit, var de kom från och vart de gått.
Det tog sin lilla stund.
Efter mycket övervägande och disskuterande så bestämde vi oss för att ta DNA-prov på urinen, rapportera in fyndet till Skandobs och sedan kika lite vart spåret tog vägen.

Det tog 5 min efter inrapportering innan Lässtyrelsens man ringde upp och frågade massor av frågor om exakt var vi var och hur spåren såg ut, om vi trodde de var en eller flera.
Sedan kom han fram till att det var så intressant att han ville kolla upp det.
Det slutade med att han kom till platsen en kvart senare, vi fick expertutlåtande på vårt fynd och sedan fick vi äran att följa honom och hans hund på en vidare spårning för att se var det tog vägen.

Vi passade på att fråga massor av frågor och fick veta lite mer om hur vargar beter sig.
Det slutade som en mycket spännande och lärorik dag och insamlandet av klassens första DNA-prov.

Allt som allt har vi ändå fått kika in i vargens tillvaro, följa dess spår, lära oss mer.
Vi har även lärt oss en del om hur långt vargarna rör sig i sina revir.
Ett inrapporterat spår igår betyder inte att du kan finna dem ens i närheten idag.

Med detta är spårningsdelen av utbildningen över.
Nu är det upp till oss själva att ta oss ut och lära oss mer på egen hand.

Nu stundar nya spännande saker.
Först ut är Vinterinventering av Utter!