Hyggesfritt skogsbruk

Vi har ju under kursens gång mer och mer insett de negativa effekter som dagens moderna skogsbruk har på floran och faunan. Det är lätt att börja känna att allt är nattsvart och hopplöst men den här dagen bjöd på en liten ljusglimt om hur man skulle kunna bedriva skogsbruk utan att skada naturen. Vi fick nämligen åka och kolla på Skogsstyrelsens visningsskog för hyggesfritt skogsbruk! Där fick vi se olika typer av hyggesfritt skogsbruk, för det finns inte bara ett sätt att göra det på. Dessutom är det än så länge en väldigt ny metod och är därför fortfarande under utveckling. Det gör också att man experimenterar mycket då man inte vet hur en åtgärd påverkar skogen på lång sikt men i vissa fall även på kort sikt. Det var spännande att få se och höra om det och frågorna duggade tätt till våra två föreläsare. I den första skogen som vi kollade på använde de plockhuggning i, vilket är den vanligaste metoden inom hyggesfritt skogsbruk. Där var det tom så att flera av oss tyckte att det såg ut så som vi efter det här året tycker att en riktig skog ska se ut! Alltså inte som en granplantage vilket är den sortens skog som täcker större delen av Sveriges yta. Nej, här var det många olika sorters träd med olika höjd och ålder. Det enda som gjorde att man märkte att det här inte var någon orörd skog var att där inte fanns så mycket död ved, spåren efter skogsmaskinerna och stubbarna. Varför håller då inte alla på med hyggesfritt skogsbruk kan man ju då undra? Jo, för det första är det som sagt än så länge en ganska ny metod som fortfarande är under utveckling. Sen är det så att man inte får ut lika mycket pengar som vid konventionellt skogsbruk, men det beror också hur man räknar. För om man gör en kalaverkning vilket är det man brukar göra så får man en massa pengar eftersom man säljer allt timmer på en gång. Men sen kommer en massa kostnader för markberedning, plantering, gallring osv. Vid tex plockhuggning så avverkar man bara de största träden i skogen vilket gör att man inte får ut så mycket pengar vid det tillfället eftersom det inte är så mycket timmer. Det här kan du dock göra med några tiotals års mellanrum istället för att vänta ca 70 år som vid en kalaverkning. Sedan har du inte dem utgifterna som du får efter en kalaverkning. Man får heller inte glömma värdet av naturvärdena och de estetiska värdena, liksom finns det någon levande människa på denna jord som tycker att kalhyggen är vackra(de som tjänar pengar på dem inte inräknade)? Detta är den främsta anledningen till att många privata skogsägare vill börja med hyggesfritt skogsbruk. De vill inte ha något kalhygge utanför köksfönstret. Det är också främst privata skogsägare som håller på med hyggesfritt skogsbruk. Än så länge utförs inte hyggesfritt i större skala och skogsbolagen kommer nog inte lockas av att börja med det heller förrän de inser att det finns värden som är lika värdefulla eller tom ännu mer värdefulla än pengar.

Fotograf: Moa Pettersson

Besök i Stockholm, Grimsö och Nordens Ark

Efter höstlovet hade vi InDesign en vecka där vi fick göra en broschyr om en plats som vi valde själva. Många fina foldrar blev resultatet och det var kul att se hur andra hade tänkt när de gjort sin samt att så små detaljer kunde göra så stor skillnad! Nåväl efter den veckan blev det intensivt då vi skulle ge oss iväg på en resa per vecka, tre veckor i rad. Först ut var Stockholm dit vi åkte hela skolan förutom Turism- och Uteliv. När vi väl nått den kungliga huvudstaden begav sig Natur- och faunavårdslinjen av till Aquaria, ett vattenmuseum. Det var inte så stort men innehöll trots det en hel drös med djur som tex pilgiftsgrodor, hajar och clownfiskar. Vi fick även tillfälle att se matningen av hajarna och rockorna vilket var en häftig upplevelse. Efter det var det fri hopp och lek fram till morgonen nästa dag. Då tog vi vår inhyrda buss och lämnade storstaden för en nationalpark, nämligen Tyresta. Där blev vi guidade runt både i naturumet och ute i parken där snön fortfarande låg kvar sen Stockholms snökaos för någon vecka sedan. Det var en helt otrolig känsla att få uppleva en urskog så nära tät bebyggelse även fast den nog hade varit finare på sommaren eller hösten. Dagen därpå var det dags för hemfärd men innan det avlade hela skolan ett besök på det Naturhistoriska Riksmuseet där vi i Natur- och fauna fick äran att bli guidade runt bland museets samlingar. Aldrig har man sett så mycket skinn och ben som då, det är helt otroligt hur allt får plats! Som avslutning blev det att se en film på Cosmonova om allt det som vi inte ser i vardagen pga att det är så smått. Många av oss var dock så trötta efter dagarna i Stockholm att de slumrade till i stolarna. Det var nog bara bra med lite sömn för bussresan hem blev långdragen pga dåligt väder.

Rockorna var lika nyfikna på oss som vi var på dem och kom flera gånger fram till glaset för att ta en närmare titt!

Urskog i vinterskrud, bara ca 2 mil från centrala Stockholm

Anders iller, som han skickade in till Naturhistoriska i början av året.

Veckan efter det bar det av till Grimsö där vi skulle få lyssna på ett flertal intressanta föreläsningar. Det roliga var också att Mitt i naturen varit där i avsnittet veckan före så att vi fått se lite hur det såg ut. Vi började med att ge oss iväg för att pejla rådjur. Det gör man genom att hålla i en antenn över skallen samtidigt som man snurrar runt på stället och lyssnar efter pip. Pipen betyder att man är vänd i den riktning som rådjuret är mot. Det här gör man dock bara om man tex behöver leta upp ett dött rådjur och därför ska pejla i skogen. Annars har de en bil med en jättestor antenn på taket som man gör precis samma sak med. Efter det var det inomhusföreläsningar som gällde och då fick vi bland annat höra om vildsvin, betande fåglar, järvar och fästingar. Emellan föreläsningarna upptäckte vi det natursköna området runt omkring Grimsö, sprang runt i den fina herrgårdsbyggnaden som vi bodde i eller åt god mat i den vackra matsalen. Det var några härliga dagar som vi fick tillbringa där med andra ord!

Det gällde att ha rätt frekvens för att kunna pejla rådjuret.

Så här ser halsbandet ut på de rådjur som man kan pejla.

Huset där vi bodde och åt mat.

Tredje veckan var det dags för våran sista gemensamma resa då vi skulle besöka Nordens Ark. Lite vemodigt var det allt men vi fick uppleva mycket kul. Det roliga var också att även här hade Mitt i naturen varit i avsnitet från veckan före så det kändes lite som att vi följde efter dem genom Sverige. När vi kom dit blev vi först guidade runt bland parkens djur där vi bland annat mötte en gigantisk tiger samt den ack så söta och nyfikna(läs hungriga)uttern. Efter det inkvarterade vi oss i Varghuset där vi skulle tillbringa natten med djurparkens vargar på andra sidan panoramafönstren. Efter det var det dags för nattvandringen då vi skulle ha djurparken helt för oss själva och en del av djuren skulle vara lite mer aktiva. Vi hade dock otur och de flesta djuren var lika inaktiva som när vi sett dem på dagen. Tigrarna visade sig dock vara lite mer samarbetsvilliga och kom riktigt nära där vi stod vid gallret. Efter den fantastiska upplevelsen kände vi oss nöjda men trötta och de flesta av oss kröp till kojs när vi kom tillbaka. Många låg dock uppe och tittade ut på vargarna som antingen lekte eller låg och vilade utanför. En del var lite mer nyfikna och kom ända fram till fönsterrutan för att kolla vad vi var för konstiga filurer. En helt magisk upplevelse med sådan närkontakt! Dagen efter lyssnade vi på en jättebra föreläsning om biologisk mångfald, ett begrepp som många använder som argument för att skydda naturen. Men vad betyder det egentligen, det och mer därtill fick vi lära oss och diskutera. Sedan blev vi guidade runt i Ekoparken vilket är skog och hagmarker runt Nordens Ark som av dem sköts med gamla metoder för att så många djur- och växtarter som möjligt ska trivas där. Det var verkligen intressant att både få se och höra hur det arbetet går till och vad resultatet blir. Efter det var det dags för oss att ge oss av mot Stöllet, på den sista långa hemresan. Men även om nog alla hade det mer eller mindre i bakhuvudet sa ingen av oss något om det i bussarna på vägen hem och stämningen var precis som den brukar vara. Vi passade nog alla på att leva i nuet och hålla undan tankarna på framtiden.

Vi kollade alla på uttern...

...och den kollade lika nyfiket tillbaka!

Det är inte varje dag som man sover med vargar bara några meter bort.

Gamla ekar är viktiga för många arter, på Nordens Ark pågår därför forskningsprojekt om hur man kan få unga ekar att åldras snabbare.

Hällristningar är ett bevis på att människor bott länge där Nordens Ark nu ligger.

Fotograf till alla bilder i inlägget är Moa Pettersson