20 september 2017

Resan till fjällen

Vi har varit på en resa under en veckas tid.
Många av oss har väntat hela året på denna resa.
Fjällresa, till både Norska och Svenska fjällvärlden.
Halva klassen kunde bara inte hålla sig och drog iväg redan på lördagen för att få lite extra mycket Norge.
Vi hamnade i Jotunheimen och gav oss på den lilla uppgiften att ta toppturen upp till Galdhøpiggen som är Nordens högsta topp med sina 2 469 m.ö.h.
Och nog kom större delen av gänget upp, även om några fick inse att berget besegrade dem denna gång. 
Det var verkligen ett besök i jättarnas land!
När måndagen kom mötte vi upp resten av klassen i ett blåsigt Dovrefjell.
Där fick vi en presentation av de magiska, urtida djuren vi var där för att kanske få besöka.
Myskoxen!
Spända av förväntan gick vi och la oss.

Tidigt nästa morgon var det dags, vi skulle upp på fjället och leta efter dessa häftiga varelser.
Klädda för alla möjliga väder gav vi oss i väg.


Upp för en backe och sedan tog det inte lång stund, plötsligt stod hon där på höjden.
Mor och unge, stirrade tillbaka på oss.
Vi blev alla betagna av detta möte, vi såg dem!
Nu var ju målet nått med dagen!

Men vi fortsatte framåt på fjället.
Och där möter vi ännu en!

En tvååring på vägen, vi följde efter på avstånd.
Upp för en höjd, över en liten kulle ... och där!

Lite väl nära, står de, en hel familjegrupp.
Vi backar respektfullt undan en bit, stannar och fotar, förundras och betraktar.
Mitt i all denna uppståndelse kommer det en flock med Vildrenar med.
Oddsen av att se dem är inte stora, då en av guiderna bara sett dem 3 gånger på ett år, av vilket han spenderar ca 250 dagar på fjället.

Renar och Myskoxar samlas på en höjd, vi slår oss ner på en kulle och intar lunch tillsammans med dem.
En ganska magisk upplevelse.

Turen tillbaka till bilarna går över ett Dovre i makalös höstskrud!
Vi ser fler Myskoxar på håll. Sammanlagt såg vi uppåt 30 st under dagen.
Ren magi!
Dagen efter bar det av tillbaka till Sverige.
Vi stannade för lite utsikt på vägen.



Men sedan var vi i Idre och vid Fulufjäll.
Här fick vi en guidad tur för att möta en oerhört gammal själ.

Vi gick genom Nationalparken och fick se Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall med sin fallhöjd på 125 meter.


Somliga ville ha en närmare upplevelse och fick äran att bli halvt dränkta av fallets andedräkt.
De kom tillbaka dyngsura men euforiska!

Vi klättrade uppåt på fjället, slirade runt på dyngsura lavar hela vägen fram till den berömda Old Tjikko!

Denna gran, står är på fjället, ser inte ut som mycket för världen.
Men det är världens äldsta träd, med sina 9500 år på nacken!
Döpt efter en forskares hund står de där, med sina uråldriga rötter djupt ner i fjällsidan.
Nog kom det en tanke om hur liten vår tid på denna planet är vid sidan om dessa oerhörda skapelser.

På vägen ner delade gänget upp sig lite.
Vissa tog en tur runt fallet, andra hann besöka några stugor mitt på fjället och övriga strosade tillbaka till Naturrum med kameran i högsta hugg.

Själv fick jag äran att möta Lavskrikan.
Tre stycken var de, vi bjöd dem på ost och lite bröd.
De tackade med sina speciella små ljud. Häftiga fåglar!

En sista anhalt på resan under hemresan var Drevfjället, där vi besökte riktigt gamla tallar täckta med Varglav.
En fantastisk skog att vandra runt i.
Efter denna resa kan konstateras att fjäll i höstglöd är något alldeles extra.
Vi kom hem till Stöllet trötta, glada och fyllda av intryck.
(Vissa tröttare än andra) 

Vilken magisk värld vi har runt hörnet!