Än är det inte slut på fiske och vattenvården. Sist ut på schemat stod det elfiske. Det går ut på att man går ner i en bäck, håller i en stav som skickar ut elektriska stötar som tillfälligt bedövar fisken och sen får man vara ruskigt snabb med håven för att fånga in fisken innan den kvicknar till igen (något som går betydligt snabbare än vad någon av oss kunde tro).
Först måste man se till att klä sig rätt. Man vet aldrig hur djup bäcken plötsligt kan bli och man vill inte riskera att det rinner vatten över stövelskaftet när man kör x antal volt genom det, så då måste man dra på sig vadarbyxorna. Vadarbyxor används kanske främst av folk som sysslar med fiske, vilket innebär att det är tämligen lätt att hitta i större storlekar men nära på omöjligt att finna i nättare damstorlek. Något som gjorde att vissa i klassen såg ut som huvudfotingar när byxorna väl var på.
Fotograf: Moa Pettersson
The return of Teletubbies?
Sen är det bara att ge sig ut med med utrustningen i vattnet och börja fiska. En fick ansvara för att skicka ut stötarna samt att håva in fiskarna, en annan bar den långa och tunga sladden samt den sista fick ansvara för hinken där vi samlade alla infångad fiskar i.
Fotograf: Elin Kannerby
Det var svårt att hålla balansen med en hal botten, strömt vatten och för stora stövlar. Därav Hannas Gandalf-stav.
Därefter var det dags att se över fångsten. Denna dag blev det bara öringar och utöver art så skulle även måtten skrivas in.
Fotograf: Elin Kannerby
En omgångs fångst! Sopsäcken i bakgrunden låg över hinken eftersom fiskar liksom de flesta djur blir lugnare om det är mörkt.
Fotograf: Moa Pettersson
Det var viktigt att ha gummihandskar på händerna eftersom fiskens yttre slemlager skadades annars!
När allt var klart släpptes fiskarna tillbaka och fick lugnt simma vidare utan att riskera en stöt igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar