Natur & Fauna 2017: Ringmärkningen

Det är inte bara på lektionstid som vi gör spännande saker även på helgerna kan det hända att vi ger oss iväg på äventyr! Den här gången bar det av till Kvismarens fågelstation där sex av oss skulle få se hur det går till när man ringmärker fåglar. Vi kunde ganska snabbt att det var mycket svårare än det såg ut. Bland annat skulle man veta vilken art det var och det är inte alltid det lättaste, sedan vilket kön fågeln hade och efter det hur gammal den var. Det ser man på vingpennorna, alltså fjädrarna på stjärten och vingarna. Man ska sen kontrollera hur mycket fett fågeln har på kroppen och det gör man genom att blåsa den på magen så att huden blir synlig och samtidigt kolla hur mycket av organen som man ser genom huden. Vägningen är dock inget konstigt men ser väldigt lustigt ut, då man lägger fågeln i en liten cylinder så att bara bakdelen av den sticker ut. Anledningen till att man gör så är att fågeln blir lugnare av att det är mörkt. Vi fick inte göra något av det här eller trassla ut fåglarna ur näten som man fångar dem i. Tur var kanske det eftersom även att få ut dem ur nätet verkade lite klurigt. Istället fick vi hjälpa till genom att anteckna och om man inte ville göra det hade man ett perfekt tillfälle för lite fågelskådning. När vi var där stötte vi på många fågelskådare som var på jakt efter taigasångaren som siktats där. Vi hamnade till och med mitt i hetluften och var nära att få se den själva men tyvärr missade vi den. För att trösta oss lite efter det kollade vi på de stora flockarna av fåglar som flög in till sjön i skymningen. En magisk upplevelse som varmt kan rekommenderas!