Roadblog

Växter vissnar, växter blommar. Jorden skälver, berget fortsätter sin konstanta vandring. När kängorna trycks ner i leran och vinden fångar håret så känner människor en beboelig känsla av frihet som ta avstånd från asfalt, plåt och isande ljud av motorer. Vi är på besök i ett färdiginrett naturum som organismer miljontals år dessförinnan och miljontals år framöver kommer besöka. Nederbörd och solsken har retat vårt humör likt en namnlös följeslagare. Vi väljer att dofta syrénbuskar och kohagar framför snabbmat och parfymer. Att känna sand och salt på huden då Haväng blev en paus från regnet var rogivande. Idag sitter 15 personer påväg tillbaka till Stöllet, vi är på väg hem igen. Ja hem är väl rätt benämning då dessa dagar på vägen bestått av att packa upp, packa ner och iväg till nästa nischade lokal. Ett hem är där tandborsten hinner blir torr på handfatet. Tittar man på vänner och klasskamrater idag så pågår en blomstrande trötthet i leende som lockats fram från minnen dessa dagar skapat. Våra blickar titta ut genom ett molnigt västkusten, blickar som skådat allt från fiskgjusen vid Segerstadsfyren och utsikten från Stenshuvud 97 möh. Den lärdom som vidgats under studieresan är för grovkornig att förklara med ord, därför förklaras den med finkornig pixlar. Men för att introducera denna bildkavalkad så fordras en aktning till vår klass. Det specifikt säregna vår klass erbjuder varandra är i likhet med Röd Gladans ödmjuka tumult i västvindarnas parad. Tack Emma Östlund, Sofie, Marcus, Elin, Isak, Anders, Jesper, Emma Wahlbäck, Johan Staaf, Mattias, Caroline, Janne, Johan From, Billy, Fredrika