Natur & Fauna 2017: Ursäka kyparen, kan jag beställa extra brandlåga till min tal(l)rik med signalarter

Matkonsumtionen. Kylskåpet kom och samhället började hamstra mat. En version av rädsla föddes i vårt inre landskap. Rädslan manifesterar Homo sapiens attribut att analysera längre in i framtiden och större minneskapacitet, något vår art är ensam om. Vi samlar kunskap om överlevnad, till den grad att någon annan art missgynnas. En slags diffus konkurrens fast en art gynnas mer. När vi handlar mat i butiken eller tar en extra portion på tallriken så glömmer vi något, vi slår naturens balanserade symbios ur spel. Vi fuskar helt enkelt. Under två dagar fick klassen i uppdrag att beskåda skogen som skafferi. Att livnära sig på skogens rötter, bark, bär, blommor, kåda etc. Fredag eftermiddag avslutades med en buffé av elevers påhittiga rätter. Det behövs egentligen inte ett långt kvitto för att mätta en hungrig mage, kvaliteten spelar en större roll än kvantiteten, speciellt i utsatta situationer. Den insikten fick vi när vi plockade en näve blåbär och jämförde det med en full kasse från matbutiken.

Harsyreglass

2 L harsyreblad utan stjälk

Vispa 3 äggulor och 1 dl socker pösigt

Mixa hälften av harsyran och äggblandningen till jämnsmet

Tillsätt resten och blanda med 3 dl vispad grädde

sätt i frysen och rör om var 30 min till önskad konsistens

t.h. Barkbröd

2dl Floem

2 dl Rågmjöl

2 dl vetemjöl

100g jäst

3 dl vatten

1. Barka en tall för att utvinna floemet (väldigt näringsrikt) det ljusa släta lagret mellan ytterbark och veden. Torka och rosta floemet som sedans mortlas ner till mjöl.

2. Tillsätt sedan de andra ingredienser som vid vanligt brödbak och skjuts in i ungen.

t.v Barkknäcke

2 dl barkmjöl

1/2 dl rapsolja

2 dl kokande vatten

3- 3 1/2 dl blandade fröer av eget tycke

1. Blanda alla ingredienser och låt svälla i 15 min

2. Bred ut över en ugnsplåt till ett tunt lager

3. Grädda i ugnen på 150 grader i 1-1 1/2 h.

Avhandling i form av fredagsbuffé.

För första gången under utbildningen fick klassen närvara i en naturvårdsbränning. Bränningen var Sveriges största operation som innefattade 60 hk 100-120 år gammal bolagsskog. Skogen är också ett Natura 2000-område som nu skulle förberedas till ett naturreservat, tack vare Life Taiga-projektet. Life Taiga är ett EU-stöd där 14 länsstyrelser deltar. Under denna bränning var länsstyrelsen i Värmland uppdragsgivare och upphandlare som i sin tur anlitade ett företag för själva bränningen, i detta fall Skogsstyrelsen. Vi fick noga och klara instruktioner från brännchefen Andreas Granström.

Hur går då en naturvårdsbränning till väga? Allmänt verkar hela operationen ganska motsägande och okontrollerad; att elda levande skog under torkan där brandrisken är en av landets högsta.

Som tidigare nämnt så kräver vissa signalarter gammal död ved som brunnit. I och med människans påverkan på allting runtom henne har hon också lyckats med att domesticera skogsbränder inom hennes levnadsstandard. Det betyder att man måste anlägga skogsbränder för att imitera något som förr var ett naturligt inslag i det vilda och gav upphov till nischade arters existens. Varför då välja dagar som brandrisken är som störst? När det brinner verkar det till synes oftast otyglat, men väl utbildad och erfaren personal verkade bakom spakarna. Är det riktigt torrt i marken så bränns vegetationen av in på djupet, till skillnad från om det är lite fuktigt. Samtidigt vill man inte heller bränna för intensivt då det kan leda till toppbrand i träden som kan flyga till oplanerade skogsområden. Vinden är en viktig faktor som ska läggas in i denna fokuserade ekvation. Den är bra för naturvårdsbränning då den ger bränsle i form av syre och man kan kontrollera brandens riktning lättare.

Människor kan titta på naturvårdsbränning genom delade linser, man bör inte glömma att i människans grepp om hennes omgivning startades också en ganska ensidig relation där miljö och arter fick lyda order. Under hennes vilja att spara skog för ekonomiska skäl men samtidigt estetiska så har vi stängt in en vild organism som egentligen konkurrerar ut oss i antal och ålder. Bör det inte vara vår skyldighet att betala en gammal skuld?