Gnagarinventeringen

Känsliga läsare varnas!

Natur- och faunavårdslinjen har ju som ni kanske vet funnits länge på skolan, dock i olika former och under olika namn genom åren. En sak som hängt med genom alla dessa år är gnagarinventeringen som tillhör en av de längre serierna i Sverige då man hållit på ända sedan mitten av 70-talet! Det man gör under den här inventeringen är att man har fyra olika miljöer vilka är: gammal skog, hygge, myr och säter. I varje miljö har man tio punkter som ligger i en diagonal med tio meter mellan varandra. Vid varje punkt placerar man ut fem fällor som man agnar med det bästa gnagarbetet på marknaden det vill säga, stekt panerat snöre och torkade äppelbitar! Utplaceringen av fällorna sker på eftermiddagen och sedan hämtar man in dem på morgonen dagen efter. Samma procedur upprepas sedan så att man får två fångsttillfällen efter varandra. Förhoppningsvis har man sedan fått några gnagare i fällorna som man kan ta med tillbaka till skolan för artbestämning, vägning och mätning. Varför tar man då och dödar en massa oskyldiga söta, små gnagare? Jo, för vetenskapen såklart! Gnagare är en viktig föda för många av skogens djur, så allt som händer dem påverkar också andra djur. Det är nämligen så att antalet gnagare brukar variera från år till år i cykler. Förra året fångade de inte några gnagare alls så det var ett riktigt bottenår för gnagare vilket vi märkte när vi inventerade slaguggleholkar där väldigt få var bebodda. Det här året hoppades vi på lite bättre resultat och det gick över förväntan. Vi fick riktigt många gnagare så det tyder på att en boom av gnagare är i antågande. Det bådar gott för ugglorna och alla andra djur som lever på gnagarna men även för nästa års elever om de ska kolla slaguggleholkar!

Fotograf till alla bilder i inlägget är Moa Pettersson