När botaniken, slåtter och insekterna var över blev det dags att ta sig an ett av höstens större block, nämligen fisk- och vattenvård. Efter några föreläsningar om vattnets ekologi bar det iväg ut i fält och på vår för exkursion fick vi följa med länsstyrelsens fältpersonal när de skulle ut och inventera flodpärlmusslor.
En miljö som flodpärlmusslan trivs i.
Flodpärlmusslan vill ha klart, rinnande vatten med stabilt pH och en botten av sand, grus och sten. Ett av de främsta hoten mot flodpärlmusslan är att livsmiljöerna har förändrats. Vattnet har grumlats, försurats och vandringshinder för fisk gör att musslorna inte kan föröka sig då musselynglet behöver en värdfisk (öring eller lax) under sitt första levnadsår.
I Sverige har vi åtta olika arter av stormusslor. De är vandringsmussla, flodpärlmussla, vanlig dammussla, flat dammussla, större dammussla, äkta målarmussla, spetsig målarmussla och tjockskalig målarmussla. Av dessa åtta är hälften med på rödlistan över hotade arter. På bilden ovan syns en flodpärlmussla och en vanlig dammussla.
Inte världens bekvämaste arbetsställning
Som med så många andra hotade arter är det därför viktigt att man följer upp med inventeringar för att se hur stora bestånden är, och om de ökar eller minskar. När man inventerar musslor använder man en vattenkikare, och går halvböjd fram genom vattnet och räknar alla musslor man ser.
Ovan ser ni vad vi fick se när vi kikade ner i vattenkikarna. Från att ha sett någon enstaka från land dök det plötsligt upp väldigt många fler när man väl tog sig ner under ytan.
Fotograf till alla bilder i inlägget är Moa Pettersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar