30 mars 2015

Tandövala ”En påverkad naturskog på ett höglänt område”

Läser man Lars Kardells bok ”Tandövalen- Sveriges sydligaste fjäll?” så få man en god översikt i området Tandövardens (vard=en förhöjning/kulle på slät mark) alla olika aspekter såsom geologi, den anmärkningsvärda rättsliga uppkomst då regeringen bestämde naturreservatets status och övriga kapitel som ger en teoretisk översyn av denna trollbindande naturskog som kallas Sveriges sydligaste fjäll. Ett fjäll vars trädgräns från 1919 till 2014 klättrat uppåt markant, mycket p.g.a. klimatförändringar och det minskade fäbodbruket som lät djuren beta fritt. Ena sättet att lära känna Tandövala är att läsa Lars Kardells bok ett annat är att göra som klasserna Natur och Faunavård, Turism Uteliv och från Allmän kurs - vi begav oss dit för 4 dagars skidande, nätter i vedeldade stugor eller tält för dem som antog den utmaningen. 
Vi tog oss till Norra och Södra sätern utefter dem transportmedel om tilläts, bussar till åtkomliga vägar, sedan blev det att skida av i 5.5 km upp mot 777 m.ö.h (högsta punkten) En tuff tur med packning och pulkor men ack så värt det, vi skådade varglav och järvspår längs skoterleden. 

Vattenkällan vid södra sätern

Caroline i kokvrån
Hur tillbringar man då 4 dagar i ett av Sveriges artansvars-områden där tiden verkat stått stilla i flera sekel? Det blev mycket skida runt i området i form av orientering med karta, kompass och GPS som gjorde att vi blev utspridda i smågrupper och exploaterade området med röster, skidspår och förundran. Våra klasser fick också ett utbyte av utbildning under dessa dagar, Turismklassen gav en presentation i utrustning av kläder, tält, kök och vi gav en guidad tur i spårning. Vår klass fick också lära oss om väderkunskap under en förmiddag ute i solen. 



Lärare som sista kontrollpunkt vid GPS-orientering
Väderkunskap med Lasse



Att man låter gamla trädstammar stå i rot hela sin livscykel, från frö till förmultning ger boende och tillåtelse från andra organismer att låta utveckla ett funktionellt ekosystem. En död tall med den rödlistade tretåiga hackspetten visar tecken på den symbios som existera utan människans inblandning. Vårt humör var på högre höjder en denna vard då solen delade dagarna med oss konstant, och den stjärnklara himlen guidade Norra sätens inneboende hem efter kvällssamlingarna i Södra säten. Tandövala blev en väldigt upplyftande tid iväg tillsammans, just p.g.a. att vi fick uppleva det markanta äldre ekosystemet  som vi utbildar oss för att bevara.

Tretåig hackspett

 ”Varför paradiset är svårfunnet är för att dem som funnit det stannar kvar”


Bilder: Elin Gedda, Billy Lindblom



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar