Vi testar VitaBlixten och tittar lite på spår - Väjmyrarna

När man tjärat sina alldeles egna coola VitaBlixten så måste man ju såklart testa dem!

Idag fick vi i uppdrag att på egen hand dra ut till Väjmyrarna och testa våra skidor. Huvuduppgiften var att vi skulle lära känna våra skidor men vi fick också i uppgift att hålla ögonen öppna efter spår.

Främst hittade vi mycket älgspår, lite räv, lite spår efter skogsfåglar och även lite ytligare spår som möjligtvis kan ha varit gjorda av en råtta. Det är kul det här med spårning, inger en häftig känsla av att skogen (klyschigt) myllrar av liv. Det som upplevdes svårt idag var att man så gärna ville veta vad alla spår var, men att vi fortfarande var färskingar så vi kunde inte riktigt bedöma vilka djur alla spår kom ifrån. Men stolt kan vi meddela att vi tillsammans kunde "lösa" de flesta spår!

Skidorna var förvånansvärt bra (inte bara snöskorna som överträffade förväntningarna), flera av oss trodde att det inte skulle finnas glid alls, men skidorna fungerade väldigt bra. Det är med största sannolikhet en helt annan känsla när man följer ett spår i mer otillgänglig terräng, men idag funkade skidorna bra nog för oss. Men att säga att de fungerade bra betyder inte att vi fungerade bra, det blev en del vurpor i snön, speciellt vid en backe där det var flera som ramlade. Men som tidigare sagt i bloggen, det är åtminstone mjukt. Bättre att ta alla snubblingar, vurpor, magplask, och fall nu än i sommar! (Dock bör det tilläggas att det förrädiskt nog kan finnas stenar under snön, har ni hört något mer ondskefullt!?)

Väjmyren är för övrigt en väldigt fin plats, här ute finns ett helt och bra fågeltorn samt ett gammalt förfallet torn. Det var såklart ingen myr- och fågelplats härute när vi kom, men det var så otroligt vackert. Vi hade strålande sol som fick snön under oss att glittra. Vi hann aldrig gå upp i fågeltornet eftersom vi bara hade förmiddagen på oss att skida, men vi fick i alla fall se det. Kanske kommer vi hit under våren och skådar fågel när snön smält och fåglarna flyttat tillbaka. Undrar hur den här platsen skulle se ut då?

 Mattias är glad och tar massa omvägar med flit. Korall är mindre glad eftersom hon vid ett tillfälle trodde att Mattias var en älg när han närmade sig snett bakifrån.

 Kannerby tar en paus vid Väjmyren för att njuta av utsikten.

Här hade något lätt gått, en teori var att det kanske kunde vara en råtta.

(Fotografier: Elin Korall)